“Asså jag trodde ju den snubben skulle va menlös men han hade ju asså inte varit riktigt, riktigt bra för att det va alltså på den tiden då folk hade, alltså han hade, det va så han hade med sig ett helrör va. Hade han fått ut det på Linnégatan. Jag stod där nere å vänta, hade inte fått en tus i vädret va, så han hade inte vetat var det va. Så jag stod där och bara drog och drog och drog istället, för att få komma av va. Men det trodde inte han att det skulle funka överhuvudtaget va. Å jag sa det så här: -Nu får du fan ta mig ge dig av här för det står, där står tripplarna där nere å väntar för fan. De skulle ju köra för fullt va. Det var ju nere i hamnen vettu! Det hade ju kommit in med briggen Brus och fått med sig den där jäveln. Men han trodde inte jag skulle ge mig av, men jag hade fan ta mig, sa jag. Jag har fyra hundra kronor nere på backen. Och dem kan du ta och stoppa upp i röven sa jag. Och det skall va grönt fnas på, för annars får det fan i mig va’ sa jag.”
Henrik Dorsin i Lilla Landet Lagom. Transkriberat av mig. Man förstår ju att han är förbannad!